Vill ha vår. Vill ha blommor på marken och gröna löv på träden. Vill ha sisådär 17-22 grader i solen och kunna gå omkring i min kära bowlerhat och ha på mig bara cardigans och jeans utan att svettas, utan att frysa. Vill sitta i slottsskogen och kyssa min pojkvän och känna gräset under mina händer och bara njuta för stunden och höra fåglarnas vårkvitter. Vill äta triumfglass och vandra till röda sten och se på solnedgången. Vill ha kvällssolsken och härlig musik som gör en lycklig. Vill åka spårvagn in till stan, förbi rosenlund som är så vackert när träden där blomstrar. Vill sitta i kungsparken vid kanalen och dricka alkohol och prata minnen. Vill gå på liseberg och känna dendär återkommande nostalgin från när man var liten. Vill kunna sitta i min lägenhet och titta ut genom ett öppet fönster och känna detdär ljuva, behagliga lugnet av att se att naturen vaknat till liv igen.

Om 4-5 måndader är jag där. Men under denna grådystra vintern som vi har nu så går dagarna väldigt långsamt, för långsamt. Jag saknar våren, så otroligt mycket. Önskar att det var vår året om. Saknar april, 16:e april. Första träffen. Första kyssen i köket. Ett endlöst pirr i magen. En obeskrivlig känsla av lycka i bröstet. Hans hand i min hand. Minnen av Satan takes av holiday ur högtalarna. Musik som påminner om honom, om oss. Dendär speciella känslan av hela omgivningen som var annorlunda. Nykär känslan. Obeskrivligt underbar. Våren, saknar vårkänslorna. 130 dagar kvar till första maj. Skulle väldigt gärna vilja sova tills slutet av mars iallafall. Det vore något om man kunde det.

Lär bli rödhårig igen. Snart. Saknar det verkligen.